I en värld som rör sig mot hållbarhet och cirkularitet med stormsteg, står fastighetsvärderingsprocessen paradoxalt nog kvar med ena foten djupt rotad i det förflutna. Den publicerade studien från Lunds Tekniska Högskola, "Fastighetsvärdering vid renovering – ett hinder för hållbart underhåll?", kastar en skarp ljusstråle på denna problematik. Låt oss dyka djupt in i de bakåtsträvande mekanismerna av dagens fastighetsvärdering och varför en revolution inom området är inte bara önskvärd utan absolut nödvändig.
Bygg- och fastighetssektorn står inför en enorm omvandling där det gäller att reducera sin miljö- och klimatpåverkan. Ändå verkar fastighetsvärderingsmetoderna blunda för denna realitet. De nuvarande värderingsmetoderna belönar inte hållbara val eller cirkulära initiativ. Istället uppmuntras utbyte framför underhåll, och nyinstallation ses som mer värdehöjande än bevarande och förbättring av befintligt. Varför är det så att när en fastighetsägare väljer att renovera och upprusta med en hållbar framtid i åtanke, ses detta inte som en investering värd att belöna?
Den nuvarande praxisen där hyreshöjningar efter renovering används som ett incitament för fastighetsägare står i direkt motsättning till ambitionen om en cirkulär ekonomi. Enligt Janson och Olanders forskning, är den stora vinnaren i dagens scenario inte miljön, inte hållbarheten, inte framtida generationer, utan kortsiktiga ekonomiska vinster. Det är en modell som tillåter fastighetsägare att öka fastighetsvärdet genom omfattande renoveringar som kanske inte ens motsvarar hyresgästernas behov eller önskemål, än mindre planetens.
Men vad är alternativet? Skulle det inte vara mer logiskt om värderingsprocessen faktiskt speglade de värderingar som vårt samhälle strävar efter? Tänk om fastighetsvärderingen kunde belöna de fastighetsägare som investerar i långsiktiga, hållbara lösningar? Som erkänner värdet i att underhålla och förbättra, snarare än att ständigt ersätta med nytt? Denna rapport visar tydligt att det är dags för en förändring.
Att ompröva och reformera fastighetsvärderingsprocessen är inte bara en fråga om ekonomisk logik; det är en fråga om moraliskt ansvar. Vi står vid en kritisk punkt där varje beslut och varje handlingsplan måste vägas mot dess långsiktiga inverkan på vår planet.
Låt oss inte bli stående vid sidlinjen medan vår framtid formas av förlegade processer. Det är dags att utmana status quo och kräva en värderingsmetod som speglar vårt samhälles hållbarhetsambitioner. Den rapport som Ulla Janson och Stefan Olander har framställt är inte bara en kritik; det är ett upprop till handling. För fastighetsektorns skull, för vår planets skull. Låt oss inte nöja oss med mindre.
